Sov så gott lilla älskade mamma..

Måndagen den 3 Februari-2020 somnade mamma in på kortidshemmet Åsundagården i Enköping. Allting gick så oerhört fort. Veckan innan var jag hos henne. Hon trivdes bra, ville vara kvar där på kortidsboendet. Vilken underbar personal.. Vi köpte nya kläder till henne  En jättefin jacka som hon blev så glad för. Sen var vi och fikade på restaurangen, Boende blev beviljat  Och allt såg ljust ut...Anders och jag var riktigt glada för mammas skull.Enterligen skulle hon få ett boende med personal dygnet runt..Vi kunde börja andas ut. Jag kramade lilla mamma innan jag åkte, och jag sa att jag snart är tillbaka och hjälper henne med allting, Så hon behövde inte känna sig orolig. Men ödet ville annorlunda. Jag hade precis kommit hem till Forshaga. Så ringde sjukskötaren från Åsundagården. Mamma hade fått feber och inte bra. Vi hade kontakt senare  Och då var det lugnt. På morgonen ringde dom och sa att det var inte bra. Anders ringde och sa att nu var det bråttom. Jag fick som tur var tag på en buss till Västerås. Anders som hade suttit hos mamma kom och hämtade mig på centralen. Full fart mot mamma. När jag kom dit så förstod jag att det inte var långt kvar. Jag fick ingen kontakt med henne. Men jag tror hon visste vi var där. Personalen stöttade oss hela tiden. Jag mådde oerhört dåligt av att se mamma i det tillståndet. Har aldrig sett döden på så nära håll. Tack o lov Anders och jag har varandra. Anders barn kom på besök och tog farväl..Kl 11.00 åkte vi hem en sväng. Vi satte in vak som satt hos mamma. Kl 02.30 ringde dom .Vi slängde oss iväg. Sprang fram till mamma. Och detta glömmer jag aldrig. Jag pratade och tjöt och berättade för henne att hon behöver inte oroa sig för Anders och mig  Vi kommer alltid finnas för varandra, hjälpa varandra. Jag önskar och ber att hon var närvarande och visste vi var där. Ett par minuter..Och sen var det tyst.Lilla mamma fanns inte kvar hos oss längre. Går inte att beskriva. Var ju beredd sen länge. Men ändå inte. En sån oerhörd tomhetskänsla. Vi har växt upp med bara mamma. Hon har alltid funnits där  I vått och torrt. Alltid ställt upp. Vi har inte alltid varit vänner, vi är så olika som personer. De sista 10 åren fick vi en väldigt nära kontakt. Vilket jag är glad för idag.
 
 
Nu återstår allt praktiskt..Vilket är en hel del.. Jag går mest omkring  Och känner mig tom Hundarna känner av min sinnesstämning. Och gosar med mig. Tar en dag i taget. I morgon ska jag åka och hämta lillan på förskolan. Tanka energi. Begravningen håller vi på med och ordnar. Det blir de 27 Februari kl 13,30 i Stefanskapellet Berthåga. Jag kommer att åka med pojkarna till begravningen,  åker hem samma dag. Sen åker jag tillbaka tre dagar efter  Då ska vi gå igenom allt praktiskt  Anders och jag. Lägenheten ska säljas, tömmas, kontakta mäklare . Alla papper som ska ordnas med. Får se om jag klarar av att sova i mammas lägenhet. Har jag Minelle med mig, så går det nog bra. På Fredag Alla hjärtans dag så åker jag till Jonas och barnen. Får handla lite godsaker med mig.
                                Mor lilla mor vem var väl som du?
                          Ingen i hela världen. Mors trötta huvud har lagt sig till ro.
                          Flitiga händer får vila..Nu sover hon lugnt i sitt trygga bo. 
                          Dit våra tankar ila.
 
 
 
 

Kommentera här: